Åtvid borta: ett genrep för den kollektiva självkänslan

Det finns egentligen inget försvar för Åtvidabergs upphöjelse till allsvensk herrfotbollsklubb. Åtvid är symtomen på sjukdomstillståndet. Själva symbolen för den vansinniga idén med en svensk 16 lags serie.

Det är självfallet inte Åtvids fel. De gör så gott de kan men att de har två vinster och en oavgjord de senaste tre matcherna säger mer om serien och motivation hos andra än något om ÅFF:s högst eventuella styrka. Jag vill gå så långt som att påstå att det i huvudsak är 20 poäng av bristande seriositet som de erövrat.

–Vi har börjat spela med två forwards, säger Åtvidabergs tränare i en intervju inför MFF-matchen. Fan trott.

I Malmö hade Åtvid noll forwards. Spelar de med två forwards vinner MFF stort. Jag tror inte ens Roland Nilsson vill att MFF vinner så stort. Det ger lätt spelarna hybris. Jag tror Rolands idealscenario för eftermiddagen är två tidiga mål och sedan spelar man av en helt odramatisk match: inga Mellberg look-a-likes.

Och att han får ge Molins en hel halvlek. Ur mycket lojalitet Gische än gett uttryck för så måste han börja fundera vad han ska göra för att få spela.

Kommer han få fortsätta på bänken kommer hans utveckling stanna av. Det är självklart. Vad ska han då göra till jul, fixa ett kontrakt med en dålig klubb på kontinenten? Göra en ”Turkiet” ifall han inte är tillräckligt attraktiv för Holland?  Eller var petningen bara ett sätt av Rolle att behålla honom. Att göra honom så oattraktiv som möjligt för kontinentala mellanklubbar?

Jag har alltid sett Hamad som nästan lika bra till vänster som till höger. Mot Åtvidaberg, som säkert kommer backa hem, trots vad tränaren än säger, är Durmaz en bra och viktig spelare. I fall han är i form. Mot HIF, då man lär spela fotboll över hela planen är en stillastående ytter ganska överflödig. Då behövs Hamads fart och större defensiva ansvar. Men Molins behöver minst en halvlek mot Åtvid för att vässa känslorna och fokusera på rätt saker.

Hade jag varit Rolle hade jag nog gett Molins en hel halvlek, oavsett resultat. Kan t o m låtit honom starta. Välkomnat en förlorad son tillbaka med en plats i startelvan

En annan förväntning är att få se Miljan spela. Jag är extremt nyfiken på honom. I teorin är han en fruktansvärt bra förstärkning, en av seriens absolut bästa defensiva innermittfältare med latent och våldsam filtallergi. I praktiken….

Dessutom behöver Daniel Larsson göra mål. Ju mer jag tänker på det desto viktigare känns matchen mot Åtvid som en kollationering, ett genrep för den kollektiva självkänslan: inte alltför stor vinst, inte ett nonchalant poängtapp.