Halvbackens återkomst

Stötte på den här på twitter och inspirerades just för att den inte stämmer så bra. Men det är alltid lika spännande med försök att analysera och visualisera fotbollstaktik.

I fotbollens begynnelse fanns bara forwards. Sedan blev man allt mer defensiv med argentinarens Herreras spanska och italienska lags rent destruktiva taktik på 1960-talet som värsta exemplet. Därefter har fotbollen blivit alltmer offensiv med boll och allt mer defensiv och cynisk utan. Att som mindre geniala fotbollsjournalister rabbla sifferkombinationer känns alltmer förlegat, speciellt som inga lag spelat med samma siffror/positioner med och utan boll på 2000-talet.

FC Barcelona har alltid varit väldigt innovativa i sin taktik och det som Glenn Strömberg så sent som i tisdags inte sade sig förstå – varför man spelar bak till målvakten och låta denne sköta uppspelen – har sitt upphov på Camp Nou och hos Johan Cruyffs vill att göra planen så stor som möjligt så att Michel Laudrup fick ytor. Den extremt höga offsidelinjen vid frisparkar från sidan föddes också på Camp Nou. Nästa uppfinning är förmodligen halvbackens återkomst. Egentligen är det väl likaväl liberons återkomst men det låter så jävla bra och nostalgiskt med halvback.

Barça spelar i stort 4-4-2 eller 2-1-5-2 med Suarez och Messi i fullkomligt fria roller. När motståndarförsvaret är samlat får de inte stora ytor. Ju större ytor de får desto bättre är de så den främsta anledningen till att Ter Stegen sköter uppspelen är att man därigenom lockar motståndarna i en så pass hög press att Messi och Suarez lämnas ensamma med endast två, tre försvarare emot sig, inte sex, sju. OK Glenn?

I går, under första kvarten av Man United–Barça gick tvåvägsspelaren Sergio Busquets ibland ned mellan mittbackarna Pique och Langlet och spelade som en siste man, en ”nära-libero-upplevelse” anno 2019 medan de två mittbackarna drog sig snett uppåt och utåt mot sidlinjen. Vad de då skapade var samma lockande och utrymmesskapande uppspel när motståndarna har två försvarande anfallare. Genom att vända på den gamla triangelns bas (två mittbackar och en felvänd mötande balansspelare) åt andra hållet får man två rättvända spelare mycket högre upp i banan samtidigt som man får en bättre passningsfot sist, centralt, en som kan utnyttja det stora utrymme som skapas när motståndarnas mittfältarna tvingas framåt och täcka den enorma ytan som skapas centralt när de båda mittbackarna säras. Och går inte motståndarna upp och täcker ytorna så väntar Messi där – ensam och rättvänd. Alltså istället för att spela upp centralt och sedan ut till Messi vid linjen som avancerade innåt får Messi nu bollen centralt och kan sedan spela ut till kanterna där offensiva ytterrockar springer i djupled. Varefter Messi själv pinnar i djupeld, utan boll och ostoppbar ända in i straffområdet där han ofta återförenas med bollen…

Fungerade inte perfekt – speciellt som Busquets flera gånger slarvade och gav bort bollen. Bara Ter Stegen och Pique kunde förhindra ett tidig ledningsmål för hemmalaget. Trots det tycker jag idén är väldigt spännande eftersom det bryter den rigida uppdelningen mellan försvarsspelare och mittfältare – det som varit totalt dominerande i fotbollen de senaste 30-40 åren. Den idén Barças testade igår är en slags minimalistisk Totalfotboll. Cruyff hade gillat det.


About this entry