HIF:s jättechans (varning för svärord)

Tre klubbar måste vara ”kassare” än HIF när Coronaallsvenskan drar sin sista suck i december. En av dem är troligtvis Mjällby. Därför var gårdagens 0-1-förlust så sorglig. Att HIF endast tagit en poäng, inte gjort några mål – sånt kan jag stå ut med bara tre andra lag inte hamnar alltför långt före. Risken är dock stor att de gör det innan ”Granen” är tillbaka i början av augusti. Då kan HIF börja vinna men kanske är då avståndet fram till framförallt Falkenberg och Mjällby alltför stort. Östersunds elitlicens sitter löst, varken Sirius eller Kalmar övertygar men jag är rädd att efter 12-13 omgångar (exakt en månad från nu) ligger HIF redan 12-14 poäng efter ”kvalplatsklubben”. Det går men det blir ”jävla jobbigt”.

HIF var inte sämre än Mjällby men gästerna var mycket bättre på att utnyttja motståndarnas svagheter. Det handlar i båda lagen om ytterst labila ytterbackar – de båda klubbarnas kroniska akilleshälar. I många år har jag beklagat Adam Erikssons ovilja att nicka och spela fysiskt försvar. Denna rädsla gör att motståndarna söker upp den bortre ytan och slår sedan höjdbollar för de vet att Adam alltid går undan. Alltid. Adam gjorde det när Löken nickade men Lindegaard gjorde en härlig räddning värdig en smidig 25-åring. Adam gjorde det vid målet. Det borde inte få vara så jävla simpelt på den här nivån men det är det. Jag har aldrig förstått varför HIF.s olika tränare tycker det är OK att bjuda på Adam Erikssons rädsla – kommer aldrig förstå det speciellt som Adam nu dessutom börjar bli långsam. Ibland slår han OK inlägg men de är inte alls av lika hög klass som Martin Olssons. Hade HIF haft sin ende riktige forward i form (Rasmus Jönsson) så hade man gjort ett par på Mjällby. Rasmus var mer än blek i går. Tsouko på högerbacken är lika opålitlig. Han har bra attityd, hyfsad teknik, är mindre långsam än Adam men värderar ständigt fel och spelintelligensen är katastrofalt låg. Inte olik Gero som också vill mycket men gör det mesta som inkluderar spelomdöme helt fel.

En annan orsak till problemen är att Gigovic inte sett ut som förra året. Ovän med bollen är väl den bästa beskrivningen. Samtidigt är det så när man är 18 år – det går upp och ned. Hans mediokra insatser innebär att ingen förmodligen vill köpa honom till reapris vilket i sin tur innebär att han kommer ge mycket mer i nästa transferfönster när han åter fått visa sin stora talang.

Jag förstår inte heller riktigt varför Max Svensson fick slita ut sig på Hisingen när han hade varit fantastisk mot Mjällbys haltande högerförsvar. Men jag förstår också att Olof Mellbergs möjligheter att vila spelare är starkt begränsade. Därför måste även de som egentligen är alltför dåliga för att representera HIF spela. Tyvärr. Mjällby spelar efter sina resurser och med en entusiasm värdig en klubb som nyss låg i Division 1. HIF, som klubb och något som märks även på plan, har en självbild som sexa i maratontabellen. Det funkar dåligt när man ligger sist i en tabell.

HIF får också lida för att man har många unga spelare som dippar i form och inte är lika fysiska som fullvuxna motståndare. Men i längden är det bättre att satsa på morgondagens stjärnor än gårdagens superettangubbar. Bara inte nu HIF själva hamnar i det svenska herrfotbollens elitträsk.

HIF har dock en jättechans i de kommande matcherna. Inte att ta poäng utan att bli av med målnollan. Jag skulle vila mina nyckelspelare mot stockholmlagen och sedan satsa på seger mot de ganska mediokra IFK Göteborg. Vad som är bra i Coronaallsvenskan är att inget lag gör jättemånga mål utan sparar sig. Att ligga under 3-0 i halvtid kan den kommande veckan vara perfekt för ett HIF som vill få gratis mål och förlora med två bollar trots en B-betonad uppställning.