Mjällby mot MFF – en av två matcher som avgör den himmelsblå säsongen

Cupsemi i kväll och en tidig seriefinal på måndag. Skulle MFF inte vinna båda är det kris. En del tycker redan det är kris. Det lustiga med många supportrar och huvuddelen av den vindkänsliga svenska sportjournalistiken är att de enbart förstår fotboll som cup: segrar eller förluster. Oavgjorda matcher måste för dem framstå som gravt förbryllande resultat som det varken går att haussa eller baissa. Robert Laul skriver i dag på fb om att riktig sportjournalistik måste vara kritisk. Ja, tacka fan för det. De finns de som hellre läser supportertexter och rövslickande banaliteter men vad är det för mening med texter som enbart bekräftar resultaten, och adderar några meningslösa klyschor till kommentarer från spelare och tränare?

Om det är kris i Malmö FF inför kvällens match och Norrköping hemma på måndag så är det för att ordföranden kommenterar och värderar inte enbart insatsen utan även taktiken. Att som Anders Pålsson kritisera bristen på en offensiv Plan B i dagens Sydsvenskan är sensationell. Sedan är det en annan sak att han har rätt. Han är kritisk granskande fast det äventyrar relationen mellan ny, stolt dansk huvudtränare och resultathungrig svensk styrelse.

Det finns två skäl till Jon Dahl Tomassons Cuptidiga misslyckande.

1. Taktiken. Han håller fast vid 4-2-3-1 fast den varken passar MFF eller spelartruppen (se ett flertal texter i ämnet – redan före säsongen).
2. Han har gjort sig alltför beroende av Anders Christiansen. Först det kontroversiella valet av sin landsman som kapten. Sedan AC:s utvisning som orsakade poängtapp. Därefter skadan på AC som han först hävdade inte var någon skada. Nu visar det sig vara en dålig ljumske eller baksida lår. Förra hösten var det samma sak. Man mörkade AC:s bristningar i lårmuskulaturen och fick betala dyrt för försöken att ändå spela med en halvskadad spelare. Förmodligen är det samma skada nu – orsakad av alltför stor otålighet bland ledare och ett medicinskt team som än en gång fattat ett beslut de har anledning att ångra. Upprepar sig tragiken?

Det enda rimliga vore att ge AC en lång vila så att han kan spela åtminstone i augusti och därefter. Kanske borde han vila ända till september – då det är 12 omgångar kvar? Men om MFF fortsätter förlora – kommer MFF och JDT då åter chansa med en halvskadad spelare? Det Rasmus Bengtsson tvingades till i förra guldracet 2017 – att mot all läkaretik låta någon spela på kortisoninjektioner som ger kortsiktiga vinster men i princip alltid kroniska knäproblem.

Rasmus Bengtssons chansning känns av sommaren 2020, kommer även en eventuell chansning med Anders Christiansen göra det?