Fem byten även i framtiden, tack

Tänk poker, och ifall enbart tre byten var möjliga. Det skulle begränsa spelet ganska avsevärt, göra det tråkigt och fantasilöst. Säsongen 2020 var den första med fem byten i fotbollsallsvenskan och det bör permanentas. Det har pågått i två säsonger redan i Damallsvenskan, Division 1 och 2 herrar med väldigt positivt resultat. 

Den här statistiken visas på en effekt av massbytena – målen. De 1848 gånger folk traskade av och på resulterade i 66 mål, av avbytare. Det var ingen ökning av dess % -andel gjorda mål utan det ligger strax under 10 %, oavsett antal byten. Det är tydligt att lag i botten av serien gjort väldigt få mål tack vare deras byten eftersom de i huvudsak varit defensiva. 

1. Varbergs BoIS 142-6
2. BK Häcken 126-4
3. AIK 123-1
4. Östersunds FK 120-2
5. Hammarby IF 119-6
6. Örebro SK 116-6
7. IK Sirius 116-3
8. IFK Göteborg 116-2
9. IF Elfsborg 114-2
10. Falkenbergs FF 114-2
11. Helsingborgs IF 113-4
12. IFK Norrköping 110-7
13. Kalmar FF 110-2
14. Djurgårdens IF 108-10
15. Malmö FF 108-5
16. Mjällby 91-4

Kritikerna menar att det gynnar storklubbar med högre kvalité på bänken. Jag är inte så säker på det. Laget som sprang hem serien överlägset gjorde näst minst byten – det innebär väl att åtminstone Jon Dahl Tomasson INTE drog nytta av seriens bästa bänk. På samma sätt kan man utgå ifrån att Varberg inte hade seriens bredaste materialet men väl en tränare som ville förändra matchbilder på en av de få medel han hade att tillgå. I blott åtta matcher utnyttjade inte Jocke Persson alla fem bytena, i teorin. Med tre, fyra par friska, fräscha ben kan du påverka och förändra en matchbild sent i andra halvlek då alla andra är trötta.  

 Jag tror alla tränare gillar fem byten för att det a. Ger möjlighet att vila nyckelspelare lite extra och begränsa skador. b. Gör att man kan lufta unga talanger på ett helt annat sätt och c.  ”Gambl-ande” tränare får en lite större roll.