Varför är danskar bättre än svenskar på (herr) fotboll? Del 2: Sparka en tränare eller 21 spelare?
Esbjerg ramlade ut Superligan våren 2020. Några veckor in på årets försäsong som bara måste sluta i uppflyttning klagade spelare till ledningen. Deras nye tyske tränare var hånfull, föraktfull och körde alltför hård fysträning. Ledningen avfärdade skrattade anklagelserna, sa att det enbart var ett par obstinata spelare.
Dagen efter kallade danska arbetsmiljöverket tränarens metoder för ”fysisk och psykisk terror”. Spelarföreningen instämde men hävdade att spelarna måste fullfölja kontrakten.
I förrgår skickade en enig A-trupp ut ett pressmeddelande. Där upprepade de anklagelserna. I danska TV 2 såg jag klubbens vd, en gammal amerikansk soccerspelare, försvara tränaren och ta heder av spelarna. Spelare, sa han, kunde aldrig ställa krav på tränaren. Klubben bestämde. Förtroendet för tränaren var totalt. Accepterade inte spelarna så kunde de lämna. Bums!
Situationen är inte enbart unik i skandinavisk fotboll. Anmärkningsvärd var även bristen på mediaträningen som vd Paul Conway hade. Han flackade med blicken, stod inte stilla, kliade sig i nacken. Hans ord var stenhårda fraser, hans kroppsspråk var fullt av rädsla och osäkerhet.
Esbjerg är en av alla dessa större landsortsklubbar som vill storsatsa men åstadkommer lite. Andra wannabees är bland andra AGF (Århus), Ålborg och Odense. De och andra danska klubbar har en rik, ofta utländsk ägare. Chien Lee vill gärna se sig som en global fotbollsklubbsinvesterare men resultatet är lätt patetiskt (se kartan). Han köpte Esbjerg i mars 2021 då de förlorat chansen till uppflyttning.
Tränare Peter Hyballa har tränat några större klubbars ungdomslag men resten av karriären, som seniortränare, kantas av bråk, kontroverser och dåliga resultat. 45-åringen har en merit: han tog ett tjeckiskt lag till andraplatsen i andra divisionen. För fem säsonger sedan. När man läser om Hyballa ges bilden av en fotbollstränare med psykopatiska tendenser. Mobbing är ett ord som ofta återkommer. Själv kommer jag osökt att tänka på Mikael Stahre men jag har inga som helt belägg för att Blåvitts tränare är en mobbare. Det är bara att de båda tränarnas track-record och onyanserade medieprofil överensstämmer. Hyballa har skickat ned fyra av de bästa spelarna i U-19-truppen och gjort en 19-åring till lagkapten.
VD:n Paul Conway verkar ha vaga begrepp om hur europeisk fotboll fungerar. Hans mediokra meriter som fotbollsledare ligger 20 år tillbaka i tiden. I USA. Det är obegripligt hur han tror sig kunna lösa situationen genom att ta tränarens parti. Varför ska spelarna göra sitt bästa när de vill bli av med tränaren? Ifall klubben dyker ned i Div 3 – hur stor är inte kapitalförlusten när spelarna inte går att sälja. Och vilka nya spelare vill komma till en klubb under de här omständigheterna?
En annan spännande aktör är supportrarna – de som välkomnade den rike ägaren. De borde väl ta sina spelares parti, eller?
Hela Danmark följer nu såpoperan Esbjerg fB. I första omgången fick man 1-1 hemma mot lilla Vendsyssel. Nästa avsnitt i morgon då man möter Helsingør hemma.
About this entry
You’re currently reading “Varför är danskar bättre än svenskar på (herr) fotboll? Del 2: Sparka en tränare eller 21 spelare?,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- juli 30, 2021 / 16:46
- Kategori:
- Dansk fotboll, Etik, Idrott och moral, konflikter, Kris, Mobbing, Supporters
- Etiketter:
- Chien Lee, Esbjerg, mobbing, Paul Conway, Peter Hyballa
No comments yet
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]