En glädjande början på fotbollsåret Del 1: Död åt Newcastle United

Supporterlivet är en slalombacke mellan starka känslor. Pinnarna åt ena hållet heter ogillaklubbar och de på andra sidan är mer än gilla, det är en form av lågintensiv kärlek. Den väcks och släcks i samband med fotbollsmatcher och 2022 har börjat utmärkt. Först förlorade Man United hemma mot Wolves för första gången sedan typ andra världskriget och sedan slog League One-nära-jumbon Cambridge United ut Newcastle ur FA-Cupen. Hade det inte varit för VAR kunde Aston Villa slagit ut Cristiano Ronaldo ur cupen. Villa och den hemlöse miljadären Coutinho får en ny chans på lördag. Samtidigt ska Watford till Newcastle. Alla tre klubbarna under strecket ser Ken Sema och Claudio Ranieris lag som räddningsplanka. Tre dagar efter Newcastle åker de till Burnley – det är ett djävulsk spelschema.

Men en av helgens hetaste önskningar är att Newcastle tappar poäng. Speciellt som ”världens rikaste klubb” köpt en forwardsreserv från Burnley för över en kvarts miljard kronor. Chris Wood är 30 och gjort tre mål i år på 17 matcher. Det låter som en bra affär, tycker vi som bara vill Newcastle ont (förlåt Emil Krafth). För övrigt behöver Helsingborg en högerback…  för övrigt  är det ganska cyniskt att köpa från en av sina värsta motståndare – förhoppningsvis gör Burnley nåt bra för pengarna och kommer före Newcastle i sluttabellen. De möts för övrigt i sista omgången, på den stadion som tar allra minst antal åskådare och följdaktligen har minst publikintäkter i hela EPL.  

Ps Begränsade publikintäkterna är förklaringen till varför Cambridge United har rekordet för raka matcher utan vinst, 31. Det hände efter att ligan hade gjort om systemet med matchersättning. På den tiden fanns i princip ingen reklam, TV-pengarna betalde på sin höjd te-pausen i halvtid och ingen skulle komma på den absurda tanken att vilja köpa en fotbollströja. Så Cambridge United levde av att klubbarna alltid delade på publikintäkterna – det blev en bra slant när man spelade borta mot Man United ( som jag egentligen inte ogillar så mycket jag bara njuter av en dollarägd verksamhets enastående självskadebeteende) Newcastle e t c. Newcastles 50 000 skulle kvittas mot Cambridge snitt på 4 000 åskådare. Så när Ligan så sent som 1982-83 släppte sin semi-socialistiska fördelningspolitik, och såg till att halva hemmapubliken slapp betala motståndarna, öppnades ett bottenlöst hål i de relativa akademikernas budget. Det ger ett nytt perspektiv på världens rikaste klubb, ägd av männen som ägnas sig åt beställningsmord, kvinnohat, krig och steningar.   

Så nu skriver jag det; mer död åt Newcastle United. Tabellmässigt alltså. Av alla motbjudande klubbar är nog ni allra värst just nu.