MFF, Zlatan och cupförbannelsen

Cup är för MFF vad CL är för Zlatan. Det finns någon okänd naturvetenskaplig förenings-lag som förhindrar lyckliga slut.

Men.

År 2022 får MFF, tillskillnad ifrån Zlatans eviga exil i Milan, chansen igen. Det är cup, den Svenska cup som Malmö FF inte lyckats vinna på 33 år. Då spelar det f a n ingen roll hur man tar sig till final – bara man gör det. Hade det varit en allsvensk match, med en domare i bättre form, hade MFF fått minst ett rött redan i första. Nu är man istället i  final – förhoppningsvis med en riktigt boxspelare och rejäl avslutare på topp. För utan sån spelare vinner man knappast varken cup eller allsvenskan. Och Europa-äventyret kommer sluta i augusti.

I allsvenskan har MFF tre utmanare, alla från Stockholm. Nu har man slagit ut två och vinner man hemma i slutet av maj så har man bankat alla allsvenskans andra titelaspiranter. 

AIK-matchen var jämn. Men motståndarna saknade verkligen den stjärnforward de troligen får in nu. Djurgården var bättre, när de dessutom får in Sead Haksabanovich är de ett väldigt starkt guldhot – det grövsta! 

MFF hade verkligen tur. Hade kunnat få en eller tre utvisningar emot sig för det AC, Olsson och Rakip gjorde. Samtidigt var tyvärr domarens ”fördels-tolkningar” grovt försäsongsaktiga. Det var därför det small samtidigt som AC gjorde sig skyldig till tre, fyra värre saker än det han fick varning för. 

MFF gjorde en dålig match men borde avgjort på frilägena direkt efter 1-0. DIF:s gravt osynkade backlinje gav bort chanser men allsvenskans förmodligen bäste målvakt Widell-Zetterström räddade dem. 

Förutom de feta chanserna under några enskilda minuter skapade man inte mycket. Colak hade gjort tre. Eric Larsson hade det svårt. När Erik Edman såg MFF:s högerback som en av de tuffaste såg jag en kille som inte vågade gå in fullt på 50-50-bollar. MEN. Det kanske var av rädsla för att dra på sig ett nytt gult. I en seriematch hade MFF fått minst ett rött – tack vare cupkaraktären räddades de för dagen förfärligt helvita MFF. 

Det var för övrigt den värsta bortadress jag någonsin har sett MFF i. Påminner om HIF:s gamla. Det är en tröja jga garanterat aldrig kommer bära med mindre än att Milos vill ha mig på plan – då kan vi kanske diskutera det. 

Bäste MFF:are var Johan Dahlin. Även Moisander var stabil. Roligt att IKT fick debutera men förutom några uppspel, defensiva nickrensningar och direktpassningar såg han långsam och klumpig ut. De övriga forwardsimitatörerna var inte dåliga men har inte heller den kvalité när det gäller att omsätta chanser i mål som MFF måste ha. 

Visserligen är MFF favorit i alla svenska matcher men jag känner extra tydligt att den här gången är det dags – pokalen ska ha plats bredvid Eric Perssons byst! Troligtvis med Zlatan på läktaren – om han vågar dyka upp!? Han får i alla fall chansen att se förbannelser brytas!

PS när vann MFF senast ett cupguld, på herrsidan? Malmömästerskapen på 1990-talet?  Hur var det med de där skandinaviska vintermästerskapen i början av 2000-talet? Var det ens en cup? Hur är det med DM-titlar? 


About this entry