Allsvenskan 2022 – HIF

En av svensk fotbollshistorias mest tursamma och just därför fullkomligt oförtjänta avancemang men nu är Helsingborgs IF tillbaka i allsvenskan. Jag kommer alltid känna tacksamhet mot Marcus Antonsson som indirekt lyckliggjorde så väl MFF som HIF på samma säsong – i skilda serier. På helt olika sätt. Indirekt räddade han guldet till MFF och indirekt såg han till att HIF besegrade HBK. Fick inte direkt så många rubriker men hyllas den som hyllas ska: en härlig skånsk fotbollsprestation, lite i skymundan.

När HIF sedan behöll den dysfunktionelle tränaren och fick Brandur (plus den lätt överskattade Loeper) skadade för hela eller halva säsongen var de solklara jumbokandidater. Trots att ”Carl Marcus Christer” nu ska ”felfrälsa” värsta jumbokonkurrenten Värnamo (den 5 januari skrev Fotbollstransfer att Djurgården var intresserade och han påstod själv i samma intervju att det fanns ”intresse från klubbar överallt runtom i världen”. Lägg till en massa av HIF:s träningsmatcher jag inte sett men vars prestation inte sägs imponera. 

Jag beundrar Andreas Lindegaard men han börjar bli lite stel och långsam. Var ojämn i Superetten: kändes både trygg och labil. Plus ganska ofta skadad. Vid 38 pekar utvecklingskurvan sällan uppåt. Troligtvis inte av den allsvenska klass HIF är i desperat behov av. Kalle Joelsson och Nilsson håller väl hygglig Superettanklass, en bra dag.

Mittbackarna som var så dåliga förra säsongen har fått nytt förtroende. Casper Widell (från klassiska Wormo)  blir bänkad men kan bli riktigt bra om några år. HIF har också värvat en mittback Ali Suljic som jag inte vet mer om än att han inte fick spela i Häcken. Precis som Viktor Lundberg och Aiham Ousou varav den senare är ännu en av Andreas Alms offer­ – nu 22 år och nu ordinarie mittback i en av Mellaneuropas bästa lag: Sparta Prag.

Bödvar har äntligen försvunnit och jag vet inte vem som är ny högerback men en ny högerback behövs. Viktor Lundberg hade blivit en bra ytterback.

HIF:s styrka låg på mittfältet och offensivt. Konstigt nog är det ingen som nämner Lennartssons favorit Karjalainen i förhandsspekulationerna men här har HIF chans på att kamma priset för seriens sämste spelare. Förutom att jag förutsätter att Lennartsson vinner motsvarande pris för tränarna.  

Loeper och Brandur ska ersättas av Gigovic fram till 30 juni. Det blir nog bra när han är inspelad och i form, framåt maj.

Rasmus Jönsson spelade en stor roll förra året. Accuah har talang, Ejupi ska väl vara balansspelare. Blir nog bra med Amir infogad.

De offensiva spelarna är HIF:s enda vapen – bara synd att Lennartsson aldrig velat spela sådan fotboll. Men van den Huyk håller hög allsvenska klass. Allvarligt talat tror jag han varit bättre för MFF är Isak Kiese Thelin medan den långsamme targetspelaren hade gjort sig bättre i HIF. Klubbarna borde byta – rakt över (även om IKT:s lön är ungefär lika stor som 10-12 HIF:ares, tillsammans). Taha Ali kan vara både ett fantastiskt nyförvärv och en flopp med felaktig självbild och ett överflöd av en-mot-en-hybris. När han kom till en allsvensk bottenklubb för ett år sedan fick han inte spela och lämpades i Superettan. Nu kommer han till en ny allsvensk bottenklubb och vad talar för att allt är annorlunda den här gången?

Själv hoppas jag att Assad Al Hamlawi får förtroende. Tycker han har extremt mycket talang.

Sammantaget – HIF är en presumtiv jumbo som kan överraska offensivt och därigenom ta nödvändiga poäng för en kvalplats. Vore kul ifall de fick möta Halmstad.

HIF överlevnadschans är intimt förknippad med hur dåligt försvaret är (och när man har råd att värva tre, fyra ersättare). Plus hur länge tränaren får stanna. Kan HIF agera snabbt så finns det chans till fortsatt kontrakt.