Mittbackar, hype och HIF

Hammarby fick några enstaka avslut, ur dåliga vinklar. De pressades långt ned på kanterna och sköt rakt på Johan Dahlin. Som inte släppte några returer. Det var i princip det enda av farligheter allsvenskans ledarlag förmådde.

De är hypade över alla breddar. De är bra men när man ser vilka lag de har mött så är det nästan enbart lag som kommer tillbringa hela serien i botten. Det är svårt att fantisera sig hur Sundsvall, Degerfors och Helsingborg ska kunna undvika de platserna. Värnamo tar få poäng men har en spelidé som de är bra på att genomföra. Det är dock så krävande att de inte alltid orkar de sista 20 minuterna. Följaktligen måste de göra mål första timmen för att ta poäng. Det kommer de göra ibland. De är absolut en av allsvenskan 8 bästa lag på 60-minuternamatcher.  Jag vågar också slå fast att Hammarby inte vinner allsvenskan och att MAIF ska vara väldigt nöjda ifall de blir elva, tolva.

Sundvall ser bara hopplösa ut. Degerfors gjorde en utmärkt premiär mot Djurgården och borde ha lite mer kvalité, tillräckligt att få kvala. HIF har två mittbackar, en tränare och ett defensivt spel som kommer sända dem rakt tillbaka till Superettan. Mjällby är inte mycket bättre som lag men de är mycket bättre på att försvara sig.

Så länge HIF försvarar lågt ser det ganska OK ut. Man kan nicka, de båda ytterbackarna är oväntat OK medan de stora svagheterna är centralt. Långe, stele Ejupi slår inte enbart bort massor av bollar på mittplan, han hinner helt enkelt inte med när motståndarna springer. Men han är duktig på att stå och nicka bort bollar. Jätteduktig. De båda mittbackarna, så hyllade av Discoverys kommentator, håller halvhygglig Superettanklass utan boll. Weberg är riktigt bra med boll men saknar såväl löpförmåga som defensivt tänk – trots att han spelat mittback i typ fem säsonger. Man tycker att han borde kunna läsa och agera som en mittback efter typ 150 matcher men hans defensiva omdöme är lika matchotränat som hans lätt korpulenta profil. Jag har väldigt svårt att förstå varför unga heltidsarbetande fotbollsspelare inte ska kunna vara lite mer vältränade. Kroppsfett och bukbelastatning – det är ju ingen ”rocket science”. Om man har en sådan uppenbar belastning – varför inte vara lite mer ambitiösa och träna lite extra?

Mjällby, utöver att de slog nästan alla hörnor mot bortre stolpen och vann alla bollar, hade tre chanser och gjorde två mål. Alla tre var direkt orsakat av patetiskt försvarsspel av mittbackarna. Kvitteringen är med assist av Ali Suljic. Vid segermålet tappar Weberg inhopparen 60 meter från målet. Denne får vända och springa ifrån Weberg, med bollen, och bredsida den i mål. Samme inhopparen fick dessutom ett friläge när Suljic och Weberg inte kunde kommunicera utan försökte nicka samma boll på mittplan. Vilket borde resulterat i mål för Mjällby.

Det gör ont att se HIF denna vår. Det blir inte bättre av att supportrar tog sig över på läktaren ovanför de 30 Häckensupportrarna och skulle slåss i förra hemmamatchen. Granen fick ryck ut och eskortera pojkarna tillbaka till rätt fålla. Om nu i alla fall de andra helsingborgarna hade haft förstånd att bua ut sina idiotiska supporterkollegor så hade det känts bättre men tystnaden var alltför stor för att jag ska kunna begripa deras val.

Det är OK att HIF förlorar och supportrarna krisar men sättet laget och de på läktarna gör det på är så dumt och onödigt. Jag hyser naturligtvis även i fortsättningen starka känslor för HIF men det gör ont att se dem. Det enda positiva med HIF i allsvenskan 2022 är väl att det ger en del pengar – ifall man förvaltar dem klokt.

Ps Som om det inte kunde bli värre –  mot Mjällby fick dessutom allsvenskan kanske allra sämste spelare Rasmus Karjalainen årets första 13 allsvenska minuter…