”Ring ut” sista natten

Sista omgången brukar vara är den svåraste, i Fantasy-NBA. Vissa lag vill vinna, alldeles för många har försökt förlora sedan nyår och de flesta bra spelare vilar. Så man lirar med de längst ut på bänkkanten. 

I år kändes det mycket bättre. Hade koll på talangerna och de annars oönskade just för att många lag spelat ”sista omgången” sedan nyår. Har använt Jeremaih Fears, pg/sg i Pels, i flera veckor. Upptäckte honom redan i början av november men han har ju inte fått spela så mycket – förrän nu. 

Strax före midnatt fick jag dock kalla fötter och roterade in de relativt rutinerade Lutz Dort och Jaylon Tyson istället för Andre Drummond och Brandan Carlson. OKC och Cavs, två topplag,  spelade hemma, visst ville de väl vinna även om de bänkat de 8-10 bästa. Det fanns väl en anledning till att de här två inte var officiellt skadade?

Hade jag behållit centrarna hade jag kommit tvåa. Deras 25 returer, 40 poäng, sju blockar och tre steals, plus bra fg % hade räckt. De två som vanligtvis får 15-20 minuter spelade nu få minuter och var inte tillräckligt motiverade, sköt 25-30 % tillsammans. 

I grunden handlar det om skillnader i läktarkultur. Amerikaner går på sport för att äta, snacka, kanske få en gratis t-shirt, underhållas i alla pauserna (med reklaminslag) och kanske se matchen däremellan. Helst med stjärnor, dunkar och andra spektakulära inslag men resultatet är mindre viktigt så länge upplevelsen är bra. 

I den kulturen är det inte viktigt att hemmalaget vinner matcher. I den kulturen har åtta, tio NBA-lag inte gjort sitt bästa (av 30) inte gjort sitt bästa utan försökt komma sist – för att ha större chans att få välja nya spelare först. 

I den kulturen är fantasy skitsvårt. Jag fick spelare skadade och spelare som bänkades p g a tankning. Jag blev tvungen att plocka upp free agents nästan varje natt. Jag satte nåt slags rekord med 125 spelare från FA.  

NBA socialistiska idé om att de sämsta får välja först säsongen efter har fungerat utmärkt fram till de senaste två, tre säsongerna. Få lag har ”tankat”, d v s ställt av sina bästa spelare tidigt på säsongen och försökt förlora så många matcher som möjligt. Längst gick nu Utah Jazz som tidigt bestraffades av NBA för att vila spelare i sista Q. Då började de signa spelare från små ligor och lät dem spela 48 minuter. Fullkomligt absurt men garanterad förlust och publiken i Salt Lake City fortsatte vallfärda. Mindre lyckat i Memphis där den finländske coachen gav alla 20-22 minuters speltid. Samtidigt som stjärnor blev skadade eller trades bort mot ingenting. Plus en narkotikahistoria. Det ekade i hallen när de spelade trots att man försökte fylla ut läktarna framför kamrorna och aldrig panorerade över de övre sektionerna.  

NBA har redan beslut om ändringar som ska eliminera tankningen. Får se om det hjälper men nåt måste absolut göras. Annars är jag rädd för att det inte blir någon 30:e säsong av Swedish Crossoverligan…