Dansk fotboll flyttar västerut

Köpenhamn har varit navet i dansk klubblagsfotboll i över 100 år. Från starten på 1880-talet fram till att Køge 1954 blev den första klubben utanför huvudstaden att vinna högsta serien. De kommande 40 åren skedde en utlokalisering av framgångarna. Medan urbaniseringen ökade hamnade Danmarksmästerskapet hos en rad klubbar i Provinsen (d v s resten av Danmark inklusive förorter som Lyngby och Hvidovre). Med den professionella fotbollen från 1991 gjorde Byen comeback. FCK (en sammanslagning av tre klassikerklubbar) och Brøndby i de västra förorterna har med nåt undantag prenumererat på titlarna sedan dess. 

Ålborg var duktiga för 20 år sedan men spelar denna våren i näst högsta seriens nedflyttningsdel. Klubben i Farum har stuckit upp och skaffat sig en egen identitet genom att fullt ut satsa på talanger. Sedan 10 år tillbaka har FC Midtjylland varit ett lågintensivt hot mot københavnsk hegemoni. 

Samma sak den här säsongen med två viktiga skillnader. AGF vann ligan för första gången sedan 1986. Brøndby, köpt av amerikanska investerare, kommer troligtvis sist i mästerskapsserien och missar Europaspel. De är ändå mindre dåliga än FCK som hamnade i nedryckningsserien – sämsta resultatet på 25 år. 

Det saknas inte pengar i de två klassikerklubbarna. I själva verket är det tvärtom. Alltför mycket pengar har orsakat många dåliga värvningar, tränare utan kontinuitet och ägare som enbart sett dyra, kortsiktiga lösningar. Det i sin tur har skapat oro, disharmoni och konflikter på alla plan, i alla skrymslen. Samtidigt som man felrekryterat en ny målvakt. Han är helt enkelt inte tillräcklig bra för en klubb som FCK. Mende har ledningen inte velat medge.

När AGF säkrade mästerskapet i söndags var det inför 23 000 Bröndbyfans…. … den upplevelsen kommer få stora konsekvenser. 

FCK var duktiga i CL och generellt i Europa. 5-0 mot MFF var inget speciellt. Samtidigt som man hackade sig fram i Superligan. Även när krisen knackade på dörren förmådde man samla ihop sig och prestera mot lokala bottenlag så som man gjorde mot utländska topplag.  

Sommaren kommer innebära två ”Total makeovers” i Köpenhamn. I den nya säsongen kommer de få sällskap i Superligan av mitt Lyngby. Efter att man gjort sig av med den usle tränaren och hans lika usla talanglösa favoritspelare har man förändrat A-laget. Man fick tillbaka klubbkänslan, glädjen och med den framgångarna.  Men det förändrar inte det faktum att Jylland numera dominerar dansk klubblagsfotboll liksom de gör det med eftertryck i de både andra stora danska lagidrotterna: dam- och herrhandboll.

Det enda som skaver är att FCM är en liten regional klubb med en arena som rymmer knappt 10 000. Ska man vidare, göra en Bodö/Glimt, måste man ha större publik, större omsättning. 

AGF kommer få en ny arena om cirka ett år, med plats för 28 000. Det är anmärkningsvärt att de under guldsäsongen spelat på en liten lokal arena nån mil från staden som inte rymt mer än 5-6000 åskådare. Att vinna guld när man spelar alla matcher på bortaplan är imponerande!  

I AGF startar två svenska (Kahl och Beijmo) och så har de en 42-årig målvakt som tvingats fortsätta för att den kostsamma storvärvningen av en ung svensk målvakt visade sig vara grovt misslyckad.  Har skrivit om den felrekryteringen flera gånger. Det kostade Uwe Rössler jobbet när han litade på rekommendationerna från Jon Dahl Tomasson….