Därför är IFK stora favoriter mot Helsingborgs IF

IFK Norrköping möter på söndag en ny rödblå klassikerklubb med stora förväntningar på sig. Fast med ett annat allsvenskt perspektiv än Öster, Värnamo och IFK Norrköping. 

Ungefär samma situation som Örebro med ny tränare och länge uppdämd revanschism byggd på en blandning av gamla etablerade återvändare och unga, egna f d akademispelare. Med en gigantisk skillnad: ÖSK gör minst antal mål och släpper in minst – HIF i absolut andra ändan av de båda tabellerna. 

Så ÖSK-HIF blev en besynnerlig tillställning. HIF hade två utmärkta chanser första 53 sekunderna. Slutade i en hörna (eller som den patetiske och notoriskt okunnige, dåligt påläste, innebandy-kommentatorn Marcus Bühlund valde att kalla alla dödbolls-moment) ”en fast situation”. 

För att dra ned på tempot valde då ÖSK:s polske målvakt att sätta sig ned och ha ont nånstans så spelet var avblåst i cirka 90 sekunder. Varefter ÖSK genast ställde om efter hörnan och fick två frilägen. Efter fyra minuter. Fick ytterligare ett friläge cirka fem minuter senare. 

Helsingborgs förvar med den omdömeslöse, lite klumpige  Voelkering Persson och 18-årige Lino Wernberg Hyppänen (som gjorde sin andra match) som mittbackar var total hönsgård. Det blev inte bättre av att orutinerade defensivt handikappade högerbacken Biten hyser en ovilja mot kroppskontakt. Men han är snabb och teknisk med bollen. Lino är för övrigt HIF:s åttonde mittback den här säsongen och alla utom dansken Marcus Gudmann är nya för året. Lägg där till att nye mittfältaren Asoma kan se ut som en internationell stjärna med boll men är otroligt arrogant och defensivt labil så fort han är i närheten av eget straffområde. Han var lyckligtvis avstängd mot ÖSK.  

Brattberg i målet gjorde två bra räddningar. Brattberg är bra på att sträcka ut/kasta sig snyggt men gör minst en stor tabbe varje match. ÖSK borde avgjort matchen efter en kvart. Istället blev det tvärtom. ÖSK:s mittback Stenberg räddade med handen på mållinjen, fick rött direkt och räddade indirekt HIF. 

”Superettan-surrealismen”  tilltog när Bülund tog fel på straffläggare, på den klene korthårige Max Svensson och den extremt långhårige åtta år yngre, kraftige Gigovic. Först när Svensson slog straffen reagerade han och började skrika om att det var Svensson och inte Gigovic som tog straffen – samtidigt som bollen gick i mål, mitt i mål. Jag valde därefter att tysta den sämste och mest förvirrade kommentator jag hört i svensk elitfotboll den här säsongen! 

Efter målet ville Norling ta timeout så han samlade spelarna. Målvakten Ojrzynski var på väg till mittlinjen då han fick order att åter fejka skada så han satte sig på mittplan i väldsamma plågor medan Norling coachade laget. Domaren gjorde inget för att stoppa cirkusen. 

För övrigt tror jag målvakten var nere och skrek och krävde behandling för något liknande epileptiska anfall ytterligare fyra eller fem gånger. Han var på sätt och vis lika patetisk som Bülund. Men vig, mycket vig.

2-0 var ett väldigt elegant mål och HIF borde gjort fler i första. I andra tog ÖSK över matchen, med tio man. Yakoub reducerade men ville på tilläggstid bli avstängd så han tog ett totalt omotiverat gult vid mittlinjen. Hade jag varit Norling hade jag stängt av och bötfällt Antonio Yakoub. 

HIF har en virrig backlinje och att man spelat med olika uppställningar i varje match gör inte detta kaos mindre. Dessutom notoriskt dåliga på defensiva fasta – där är i princip endast en godkänd defensiv huvudspelare och det är f d högerbacken Voelkerling Persson. Resten markerar fel, fegar ur, alibiförsvarar och hoppas Brattberg ska komma ut.  

Samtidigt är HIF duktiga på att ställa om. Alexander Johansson har allsvensk snabbhet liksom Adam Akimey. Sedan finns det naturligtvis en orsak till att de fortfarande inte spelar i en bättre serie. 

Generellt präglas HIF av alla unga, oerfarna spelare (startelvan hade en medelålder på 22,5 i tisdags). Mot ÖSK blev det fler rätt än fel, tack vare utvisningen. Annars hade man aldrig vunnit. Istället kändes det som ännu en av de två plattmatcherna mot Oddevold och Varbergs Bois fast nu frälsta av tre mirakulösa poäng.  

Med andra ord är IFK Norrköping favoriter i helgen. Stora favoriter, rent av. Blott östgötisk hybris och underskattning kan rädda HIF.