Växjö och skandalerna del 2

Blev uppringd av Smålandspostens chefredaktör Magnus Karlsson. Han förklarade att min förra bloggtext var helt felaktig: anledningen att satsen plockades bort var för att jag hade anklagat den icke namngivne politikern för ett brott (agerat ”bedrägligt”). Jag sa att jag inte mindes  min text som sådan men stod på Triangelns tågstation och väntade på Köpenhamnståget. Magnus fann passagen och menade då att han hade varit tvungen att ge politikern i fråga genmäle ifall han publicerade ”anklagelserna”. 

”Samtidigt känns styrelserummet dominans lite skev. Supportrarna som varit mer trogna och länge höll betydligt högre klass än lag och framförallt styrelse – borde de här 18 åren inte skildrats även från deras perspektiv? Åtminstone ett litet simpelt erkännande som de årliga publiksiffrorna? Jag undrar också över varför klubben hamnade i alla dessa ekonomiska “misdonducts”? Det berättas detalj hur styrelserummets hjältar kämpar för att få klubben ut på isen igen men sällan vad som orsakade problem – förutom “dålig koll” och att “kostymen var alltför stor”, trots de väldiga publik- och sponsorinkomsterna. Som utomstående måste jag ställa den intrikata frågan: finns det ett samband mellan bristen på detaljerade förklaringar och att en av de ytterst ansvariga för misskötseln i klubben samtidigt är en av kommunens ledande politiker? Och hur det ut idag? Alla idrottskassörer vet att priset på guld är högt! ” (ur SmP 8/9-15)

Här är utgången det gäller och satserna som inte ansågs kunna publiceras var de sista, de som börjar med ”Som utomstående…”. 

Jag köpte Magnus förklaring och lovade ”genmäle” till bloggtexten d v s att förklara att jag enligt Magnus angivit fel skäl till tidningens beslut. Jag var inte helt övertygad om att Magnus hade rätt, samtidigt är det han (som jag förutsätter även är ansvarig utgivare) som ska tolka de pressetiska reglerna och han har självfallet rätt till vilken tolkning som helst.  

När jag nu läser satserna förstår jag att Magnus reaktion. Fast satsen handlar inte om politikern utan om tidningen. Det finns, anser jag, ingen som helst anledning att ge politikern genmäle för att jag hänvisar till den kritik som trots allt kommer fram i boken och som politikern där accepterar. Att klubbens ekonomi missköttes råder det ingen tvekan om.  Ifall någon ska ges genmäle är det tidningen, inte politikern. Kanske är det till och med så att satsen kräver ett genmäle av tidningen och det är väl vad den indirekt fått genom att jag ombads plocka bort den, eller formulera om den, och nu presenterat de olika tolkningarna av dess konsekvenser.

Att jag aldrig förstod att jag kunde formulera om satsen spelar inte så stor roll – jag hade tagit bort den även nu eftersom den inte direkt har med bokrecensionen att göra och fäster fokus på fel saker. Dessutom tycker jag att boken i huvudsak är väldigt bra, och att chefredaktören uttryckte sin uppskattning av recension i övrigt var vänligt av honom. Anledningen till att jag skrev som jag gjorde är att jag tycker att de väldigt nära relationerna mellan lokaltidningens ”kritiskt granskande” sportjournalister och det stora klubblaget i spridningsområdet är ett stort, generellt, problem i svensk dagspress.   

Exakt hur det ser ut på Smålandsposten har jag ingen aning om (därav formuleringarna som ”utomstående” och ”fråga”) men jag konstaterar att jag aldrig upplevt en enda sportredaktion som följt de pressetiska regler som dagspressens övriga redaktioner vanligtvis hänvisar till. Jag syftar inte i första hand på vad man skriver utan vad man inte skriver. Vad man vet men av olika anledningar inte delger läsarna, uppdragsgiarna. Desto mindre orten är ju mer ”intrikata” och nära blir, generellt, relationerna. 

Ett exempel från Helsingborg, en ungefär dubbelt så stor stad som Växjö där HIF:s officiella supporterklubbs före detta ordförande nu är lokaltidningens expert på samma klubb. Som om en politisk talskrivare eller presstalesman gick direkt till rollen som oberoende granskare av samma parti och politiker. När denne före detta ordförande kritiserade mig för min kritik av ”hans” supporterklubb och dess samarbete med HIF (efter dödsmisshandeln vid Kärnan i våren 2014) gjorde han det som tidningens oberoende fotbollsexpert – det stod ingenstans att han skrev i egen sak, ingenstans att han var oerhört jävig och naturligtvis åtminstone borde skrivit att han  var en av dem jag indirekt kritiserade. Egentligen borde han inte skrivit över huvudtaget men uppenbarligen såg inte sportredaktionen/tidningen problematiken. 

Ifall detta exempel på ett flagrant brott mot de pressetiska reglerna är applicerbart på SmP:s sportredaktion, och tidningens bok ”Sagan om Växjö Lakers”, har jag dock ingen aning om. Däremot välkomnar jag debatten, alla debatt i frågan. Den är viktig.