majanilssonlindelof.com och klickkåtheten

Läser majanilssonlindelof.com och förundras över hur offentlig hon är med det mest privata. Inte enbart hela berättelsen och alla känslorna kring den förtidiga förlossningen utan även med ”frasiga bröstvårtor” och hur ont amningen gör.

Där är jättesöta bilder på små babytår och på det hela taget vackert och intimt. Plus en starkt fördömande uppgörelse med media. Hon /sidan (vanligtvis används ”vi” som om hon och Victor står bakom) till och med namnger Olof Lundh och Alexander Axén som sedan alla tusentals kommentar också föraktar och hetsar mot. Ja mot klickjournalistiken i sin helhet mellan raderna om kärlek och små rosa emoijs-hjärtan till de nyblivna föräldrarna.

Det är en välformulerad text jag förmodar Maja själv har skrivit (den är inte undertecknad men är copyrightskyddad av majanilssonlindelof.com). Och jag förmodar att det andra varumärkesmaterialet på Majas/varumärkets andra ”kanaler” (youtube, instagram och en pod) är av liknande kvalité. De proffsiga, stylade modellbilderna som alltid möter en allra först på majanilssonlindelof.com tyder på det. Hög kvalité, professionalism.

Om vi undantar de troll och haters som verkar dyka upp lite överallt och istället ser till huvudfrågan måste jag argumentera mot majanilssonlindelof.com. Och samtidigt ge majanilssonlindelof.com rätt. Maja och Victor har rätten att alldeles själva besluta hur de ville hantera de känslor och den ångest som ett felplacerat foster ger i åttonde månaden.

Samtidigt är majanilssonlindelof.com i huvudsak en kanal för att sälja/marknadsföra en vardag som fotbollsfru till landets främste spelare och den får massor av klick och kommentar. Fine! Maja kan naturligtvis göra precis som hon själv vill med sitt privatliv. Problemet, för här finns ett problem, uppstår och majanilssonlindelof.com formulerar det själv:

”Vi kan den här världen nu. Säger man A vill alla alltid veta B. Hade tidningarna fått en susning om att det kunde vara komplikationer hade det stått i varenda tidning, allt för klicks.”

Tyvärr är det ju samma sak med majanilssonlindelof.com och hennes andra ”kanaler”. Jag inbillar mig att marknadsföringen av varumärket till syende och sist handlar om ”klicks”. I Majas värld förmodligen mycket finare och kärleksfullare klicks än sportjournalistikens men likväl samma jävla klicks.

Maja/ ”Vi” har genom hela graviditeten sagt A men vägrar sedan säga B. Och Victor säger ingenting och ger heller ingen förklaring till varför han först tackat ja och sedan nej till EM-kvalmatcherna. Jag förstår nu också vilket problem det var för Janne och landslagets kommunikatörer. De stod där med bara B och de fick absolut inte berätta något om att det överhuvudtaget fanns ett B. I den mån jag kritiserat Janne och landslaget för bristande kommunikation bör jag, Magnus, göra en liten pudel. Samtidigt visste jag inte ens att Victor och Maja väntade barn, bara att Victor sagt ja och ändrat sig. Så varför säga A, ifall man vägrar B? Inser man inte att ifall man säljer A tvingas man åtminstone berätta att det existerar ett B? Varför agerade Victor som om att Mmajanilssonlindelof.com inte fanns när varumärket uteslutande lever av privatlivet samman med Victor?

Det finns ett gammalt, lite bryskt ordspråk som handlar om A och B: ”ger man sig in i leken får man leken tåla”. Jag tror tyvärr att det idag även inbegriper sociala medier, inbegriper såväl Olof Lundh som majanilssonlindelof.com. I detta ”B-landslag” står de båda i beroendeställning till varandra men den ena parten vill inte låtsas om det.

Kan man ena dagen sälja sitt privatliv för klicks och nästa dag helt vägra på grund av andras klicks? Jag vet inte – det är en fråga eftersom detta ingår i det ständigt förändrade medielandskap som även majanilssonlindelof.com och dess ”frasiga bröstvårtor” är en del av.


About this entry