Ett avslaget skånederby

Sällan har jag känt mindre nervositet inför ett derby. Det verkar vara upplagt för ”1-0-fotboll”. Det är nästan så att allt negativt som hat och risken för bråk reducerats, åtminstone i mina ”inför-fantasier”, eftersom det inte är en speciellt viktig match. Eller snarare, det är inte ett riktigt derby. Det är inte en jätteviktig match utan matcherna med ”måste” kommer lite senare i veckan. Därmed inte sagt att det blir kramar och tröjbyten efteråt…

HIF ska inte gå ”all in” och säkra det allsvenska kontraktet i Malmö utan i de två andra kommande matcherna före landslagsuppehållet: Kalmar hemma på måndag och Sirius borta om tio dagar. 30 poäng ger nytt kontrakt utan kval.

MFF ska bara ha tre poäng, skit samma hur de ser ut. Sedan tre nya mot AFC borta och så den måstematchen mot FCK på torsdag. DET är höstens enda enda riktiga derby. I Malmö.

Ingen av tränarna kommer chansa med halvskadade spelare – nyckelspelare som inte är helt hundra kommer få vila. Jag vet inte vilka det är men det lär vi upptäcka.

Så MFF-HIF är mer en slags ytterst känslosam, oprioriterad transportsträcka, för klubbarna. Jag har en känsla av att många HIF-fans inte delar den slutsatsen. Jag har en känsla av att ifall Olof Mellberg erbjuds 0-1 och hyfsat spel utan skador så tar han det.

HIF kan inte göra mål. Jag har alltid uppskattat Moros hårda jobb men mot AFC missade han återigen öppet mål – liksom mot Djurgården, liksom flera gånger tidigare i höst. Han hinner tänka, han hinner missa. Hans framspelning till Max Svensson var perfekt, Max miss lika pinsam som Moros. Gero och Tobias Mikkelsen stod för matchen snyggaste kombination och såg ut som två världsklasslirare för några sekunder. Gero har jag följt genom hela karriären och hans fysiska förutsättningar och stora hjärta har inte någon motsvarighet i knoppen. Han liknar på många sätt en annan spelare jag gillade men som även han saknade fotbollsintelligens och därför alltför ofta valde fel alternativ: Edvard Ofere.

Jag tror HIF kommer ligga väldigt lågt och satsa på snabba omställningar. Max och Moro är nycklarna. Olof Mellberg kommer inte chansa, flytta upp och försöka kvittera som mot Djurgården – bottenstriden kan bli en målskillnadsaffär. HIF kan inte riskera tre minusmål i Malmö.

Uwe Rösler verkade ha gjort allting rätt så länge jag kunde minnas men höstens roteringar har varit mindre lyckade. Liksom oförmågan att göra mål mot dåliga lag som försvarar lågt: typ Östersund och Sirius. Nollan mot Djurgården var inte imponerande och matcherna mot AIK och Häcken borde man vunnit med en yngre Marcus Rosenberg.

Det tog lång tid innan man spräckte nollan mot ett mediokert Elfsborg. En förklaring var förstås Romain Gall som var i särklass sämst på plan. Bollen bara försvann från honom gång på gång och istället för att då spela enklare, ta mindre ansvar gjorde han tvärtom. Han skulle ta den frisparken i bra läge, när han fick chansen att bredsida in bollen från straffpunkten tog han i allt vad han kunde och sköt över.

Gall borde inte varit på planen över huvudetaget. Men han har varit en hyfsad offensiv spelare så han borde få chansen igen ifall Uwe tror på honom. Ifall gall måste ha många kontinuerliga matcher är han fel man i MFF och borde lånas ut.

När jag tänker på spelare som har sådana ”skräckmatcher” ligger Beijmos EL-insats nära tillhands. Det gör ju ont att se spelare misslyckas så kapitalt och inte kunna gömma sig, eller slippa från skiten genom ett humanitärt spelarbyte.

Här är två klara misstag av Uwe som antyder att han kan göra fel. Därför blir startelvan mot HIF väl så intressant som matchen. Rasmus får säkert starta. Hur mår Berget? Uwe låter gärna Traustasson spela på topp mot bra lag istället för Antonsson. Jag tror Molins startar igen medan Rosenberg är självskriven. Knudsen var utmärkt mot Elfsborg, vore roligt att få se honom igen och hans inkast är som hörnor – det gäller bara att utnyttja dem på rätt sätt.

Så var det bara resultatet kvar: 1-0!


About this entry