Bästa Formel 1-biografin någonsin

De återfinner honom dagen efter. I torkskåpet. Stående. Sovandes. Formel1-världsmästaren Kimi hade som vanligt festat hemma med några vänner. På natten kröp Kimi i den backhoppardräkt Matti Nykänen bar vid OS-guld i Calgary 1988. Så kastade han sig ut från andra våningen och ned i en hög av soffkuddar. Gång på gång. Det var en blöt fest. Mycket blöt. Så blöt att även dräkten blev våt och Kimi bestämde sig för att torka den. Någon gång på efternatten ställde han in det stora torkskåpet på 45 grader och tio timmar och steg sedan in och där och torkade.

Hans första presskonferens med Ferrari är även den legendarisk. Han hade krökat med en finsk skådespelare hela natten på ett lyxhotell i Milano och återfanns den gången sovande naken i en rock på skådespelaren golv. Medan pressen väntade. Lindrigt nykter mötte han pressen. Det en av de få gånger han inte varit tystlåten. Annars beror det på att rösten är låg, djup och hes som konsekvens av att han som 5-åring vurpade på cykeln och slog struphuvudet mot styret men tystnaden är även en del av hans varumärke.

”Den okände Kimi Räikkönen” (Förlaget, i pocket) är berättelsen om en kille från så enkla förhållanden i Esbo utanför Helsingfors att de endast har utedass. Sedan visar han en osedvanligt talang för att köra snabbt, kröka och missköta sig. Inte helt olikt han i Calgary. En skillnad är att Kimi är så pass rik och så många är beroende av honom att det ofta finns en väg ut.

Efter att hans blivit världsmästare och Ferrari rivit kontraktet blev han ”rallygubbe”, körde Nascar, körde truck och det var först när fadern dog i en alkoholrelaterad olycka som han började ta ansvar för sitt och andras liv.

Som Formel 1 förare är I dag problemet med fuktiga kläder detsamma som i torkskåpet men lösningen en annan. Speciellt när han kör i Asien är några av alla små viktiga detaljer att inte bli alltför varm och svettig. En lite misslyckad inbromsning, att välja fel spår med några meter kan avgöra hela loppet. Så även små konkurrensfördelar är betydelsefulla och att inte svettas är en.

Kimi har tre iströjor som håller honom sval på träningen och upp till en tredjedel av tävlingsloppet. Någon ingående förklaring till konfektionen ges inte men troligtvis är det ungefär samma teknik som jag såg i ett labb i Belgien där man tog fram plagg för OS i Tokyo och framförallt Fotbolls-VM i Qatar. Vätskeförluster tröttar ut musklerna, förlänger reaktionstiden och försämrar koncentrationsförmågan. Kimi har dessutom en specialdryck med olika, okända ämnen som han dricker hela tiden utanför bilen och ”jag mixtrar med aminosyrorna för att höja hans adrenalin- och testestoron-nivåer strax före start”, förklarar hans personliga tränare, livvakt och allt-i-allo, engelsmannen Mark Arnell.

Kari Hotakainen skriver bra med väldigt mycket närvaro och Mårten Westös finlandssvenska översättning är emellanåt rent njutbar. Det hoppas i tid och plats, mellan människor och händelser men varför det här är den i särklass bästa biografi på svenska jag läst om en Formel 1-stjärna, dessutom en så tystlåten Formel 1-stjärna, är för att Kari har Kimis fulla förtroende. Kimi formulerar också några överraskande kloka försök att förklara fenomenet fart och varför det är som en drog – tills man blir rädd. Det attraktiva med att vara alldeles ensam i bilen, precis som den annars så existentiellt ostadige Matti Nykänen älskade de där fyra sekunderna när han svävade i luften.

Alltså inte så konstigt att Kimi beundrade Matti. Beundran, och förtroendet för författaren är så stort att bilderna på den sekund då Kimi seglar i perfekt backhopparstil mellan andra och första våningen i den taijta dräkten och stora skidglasögon faktiskt är med i boken.


About this entry