Kvällen då Intertotocupen återuppstod

Ibland är det OK att förlora. 0-1 mot Chelsea återgav en del av självförtroendet, både på läktarna och på planen. En ny storförlust hade varit förödande, en ny bengalfest med desorienterade huliganpojkar hade varit förödande. 

I TV lät Stadionläktarna som en enda gigantisk kör i 90 minuter plus tilläggstid. Plus både pre- och post-matchsång: kampkoralen ekade! På planen hade MFF en enda chans men det var kanske matchens allra vackraste ögonblick, förutom skönsången: Peñas smekte med insida av nedre delen av vristen och med lätt skruv en boll som landade perfekt på Colaks högerfot, mellan två Chelseaförsvarare. Avslutet på volley från 20 meter, med vristen hårt skruvat mot bortre stolproten smet utanför med knappt en meter. Men det återgav min tro på att detta lag inte enbart kan vinna allsvenskan utan även göra mål i CL. Man har två försök kvar. 

Dahlin såg bra ut efter en mindre lyckad insats mot Sirius. Anel och Nielsen var bra. Peña ibland lysande, Lewicki gjorde ett bra inhopp och Berget blandade det lysande och underbart aggressiva med några få, acceptabla bolltapp. Bonke gjorde inte bort sig. Colak och Peña byttes ut för att sparas. Till helgen, till den betydelsefulla turneringen. CL är numera, ur MFF:s perspektiv, mer som en mediehaussad vänskapsturnering, inte helt olik Intertoto-cupen, fast i annan miljö och med mycket mindre sol i målvakternas ögon. Det mest utmärkande för Eric Perssons uppfinning med internationella träningsmatcher under industrisemestern var inte resultaten utan att keepern alltid bar keps!  

Mindre bara var Jon Dahl Tomassons laguttagning.  Ska inte trötta ut er med Brorssons alla misstag men målet tillkommer genom att han först slår bort ett uppspel varefter han sedan ligger fel och förlorar löpduellen stort. Brorsson var riktigt usel mot Varberg (fick godkänt betyg i SDS), fick inte plats på bänken mot Sirius men valdes i går före Martin Olsson och Moisander. Dessutom med Søren Rieks som inte alls kunde hantera den ovana situationen som vänsterback. Det var därför nio av tio Chelseaanfall kom på MFF:s vänsterkant. 

Jag finner JDT:s val besynnerligt. Förstår det faktiskt inte alls. Moisander är oerhört mycket bättre på att försvara i boxen, Olsson är en bättre vänsterback än den bortkomne Rieks. Kanske ville han även spara Olsson och Moisander?

Nanasi visade, åtminstone antydde, att han kan ha det där extra som kan göra honom till en stor spelare. Om ett par, två säsonger. Jag tänker på combon snabb fotbollshjärna och snabba fötter. Det känns bra inför framtiden för återväxten i Malmö FF är annars väldigt, väldigt dålig för närvarande. Det är ju inte heller så att MFF:s U-19-lag har en massa talanger som kan konkurrera om en startplats nästa säsong.  Nanasi och Sarr, det är vad MFF har på talangbanken just nu.