Diawaras dåliga nerver

En förklaring till att MFF verkar ha förlorat guldstriden och halkar ur Europa League redan i början av oktober, är målvaktssituationen. Johan Dahlin är en äldre, duktig förstemålvakt men kroniskt skadebenägen. Ismael Diawara är en talangfull, halvgammal andremålvakt av hygglig allsvensk klass. Jag rankar honom 10:a, 12:a nånting.

Dagens Sydsvenskan innehåller en supporterartikel som lätt kan misstas för ett beställningsjobb inför kvällens möte med Union Berlin. Där framställs Diawara som en stjärna, att ”han tar plats bland de stora” som Olsen, Wiland och Dahlin. Marko Johansson nämns inte men för ett par år sedan skrevs exakt samma text om honom, i Sydsvenskan.  Marko är f n v tredjemålvakt i Bundesligans absoluta bottenlag, Bochum.   

I förra veckan var det Fotbollskanalen som skrev att Diawara var fantastisk och jag anar bakom de felaktiga värderingarna en erfaren tränare som försöker haussa en osäker målvakt. Tränare Aage Hareide säger till och med om Diawaras utgående kontrakt att MFF borde skriva ett nytt med honom. En tränare ska aldrig någonsin offentligt kommentera var sportchef och ledningen ska göra. Men Hareide gör här ett sällsynt undantag från en oskriven regel. Det luktar lite desperation. Dessutom, ifall man gör det nu när han är förstemålvakt blir han dyr – mycket dyrare än han i min mening borde vara.

Saken är den att MFF gamblade. Redan förra sommaren skrev jag att MFF borde satsa på en ny målvakt som är lika bra som Dahlin. Jag nämnde bland annat den svenske landslagsmålvakt som är tredjemålvakt i FC Köpenhamn. ”Kalle Johnson” – istället för Dahlin eller istället för Diawara.

När nu MFF valt att satsa på en 35+-are som inte kan spela mer än lite drygt hälften av matcherna måste de ha en väldigt bra andremålvakt. Diawara är en OK andremålvakt men blott en hygglig förstemålvakt.

Dahlins ständiga skador vet jag ingenting om. Men han har lyft sig de senaste två säsongerna, när han spelat. Han ger backlinjen lugn, ger backlinjen den trygghet de numera saknar. 

Diawara har en otacksam uppgift. Han harvade i Superettan länge innan han fick chansen i bottenlaget Degerfors. Där gjorde han både spektakulära räddningar och enkla misstag. Problemet är att i ett lag som ständigt är tillbakapressat och har många målchanser mot sig syns inte misstagen lika tydligt. Och de blir sällan matchavgörande. Alltså ser inte media dem. På sätt och vis är det en målvakts drömsits – lågt försvar och många avslut mot en. Det innebär många räddningar och lite ansvar för resultatet. Du har råd att göra misstag. Det har man inte i MFF. Där är situationen den omvända. Där har du lite att göra men avsluten är desto svårare. Du måste vara hundraprocentig. Det är inte Diawara trots att Hareide försöker ge honom självförtroende genom att säga att det är ”en målvakt som gör få misstag”.    

Två exempel från EL-matchen hemma mot Union. I första halvlek krutar en tysk på med vänstern från sju, åtta meters avstånd. Vinkeln är liten och han siktar mot första stolpen, i låg brösthöjd. Det är en boll som skulle gått stolpe ut, eller rakt i nätet. Jag tror John ställt sig tätt invid första stolpen och låtit bollen studsa ut. Diawara har betydligt svårare med positionerna. Han står ofta lite fel och har svårt att bedöma om avsluten kommer gå innanför eller utanför stolpen. Så han slänger sig på allt. Som mest tydligt framstod det mot Djurgården borta där han räddade en boll som hade gått ut, lämnade retur rakt ut och så blev det mål istället för inspark. Det var efter att han medvetet släppt en låg boll förbi sig i tron att den skulle gå utanför.

Unionsspelarens hårda avslut väljer Diawara att blocka men han styr den inte ut till hörna, utan snett ut, mot den som nyss avslutat. Nu var en MFF-back före men det är dålig teknik att styra bollar lågt och utåt. Vilket har att göra med att han faller baklänges, ryggar baklänges som om han var lite rädd för bollen. Överkroppen är utanför målramen, benen kvar på plan. Det innebär att han nästan faller baklänges, har riktigt dålig balans vilket i sin tur förklarar varför han inte gör det enkla och bara blockar bollen ut till hörna.

Sedan målet. Det är ett friläge så Diwara kan inte lastas för själva målet. Samtidigt borde han agerat annorlunda, hans agerande är inte optimalt och det är ett misstag att inte agera optimalt – det krav man ska kunna ställa på en MFF-målvakt i Europa. MFF måste ha en målvakt som gör det där extra för att man ska få poäng, tyvärr är Diawara inte riktigt där än. Jag håller inte för uteslutet att han kan komma dit men det tar nog minst en säsong till, kanske två, tre, kanske aldrig.   

Han kan välja att rusa ut mot avslutet och vara den som styr händelserna eller blir kvar. Jag tror han funderade på båda möjligheterna men bestämde sig för att stå kvar, nära linjen. Problemet är att det kanske funkar i Superettan men inte på den här nivån, spelarna är helt enkelt alltför skickliga. Dessutom har Diawara fel position. Om han ska behandla avslutet inte som ett friläge och löpning i maxfart utan som ett avslut ska han stå cirka en knapp meter högre upp och en halv meter mer till höger. Nu fastnar han i en position alltför nära första stolpen och det är enkelt för den duktige tyske avslutaren att rulla bollen i bortre hörnan. Diawara försöker kollapsa, slänga sig men hinner naturligtvis inte ned så snabbt.  Jag hade hellre sett att han konfronterat avslutaren. Gått ned i en halv splitt och tvingat denne att i hög fart chippa bollen över honom. Det är riktigt svårt, ju högre fart du har desto svårare att stöta upp bollen i exakt höjd.

Det är sådana här små men avgörande detaljer som skiljer MFF från poäng i årets Europa League!

Läs mer om MFF:s märkliga målvaktspolicy här, från januari 2021 https://maxtiotar.blog/2021/01/06/marklig-malvaktssituation-i-malmo-ff/

och här, från 26 augusti 2021: https://maxtiotar.blog/2021/08/26/mffs-malvaktspolicy-och-varfor-det-gatt-fel/

och här 25 september 2020: https://maxtiotar.blog/2020/09/25/malvaktskrisen-i-malmo/

Finns dessutom massor av andra texter om MFF:s märkliga målvaktspolicy längre tillbaka i tiden.