Plus och minus med AA

Det är något som inte stämmer med Andreas Alm. Ingen tillfällighet att jag använder samma synonymer som för anonyma alkoholister. Kanske är det fotbollstränaren som inte fungerat med människan eller tvärtom. När jag först såg rubrikerna tänkte jag nästan att Alm skulle ta över IFK:s damallsvenska lag. Så dåligt har hans karriär utvecklat sig. Alm har fått en livlina. Nu jag listar vad jag tycker är plus och minus med IFK Norrköpings nye herrtränare och försöker dra nån slutsats. 

Största pluset är att han är en reflekterande människa som skrivit en roman om att vara elitfotbollstränare. En texten är säkert nyckeln till Andreas Alms inre. En medelålders man, klok, kärleksfull och med fotboll som passion. Men fångad i ett garn av agenter, föräldrar och sportchefer. I boken vinner AA, i verkligheten har karriären tagit en totalt motsatt riktning. 

Att hans aktier som elittränare aldrig varit lägre är ett plus, i fall man som jag tror att han egentligen är en bra tränare. Han har misslyckats kapitalt i framförallt Häcken men att få sparken från Odense var värre. Varför före AIK-bossen Björn värvade honom till Odense är ett mysterium – ifall man inte tror på hans kapacitet (Häcken låg på nedflyttningsplats efter vårsäsongen). AA vet att ifall han inte lyckas i IFK så är det damlag eller utbildningschef på mellannivå i förbundet som gäller fram till pensionen. Ifall han ens vill vara kvar inom seniorfotbollen. Kanske kan han ta över damlandslaget efter som karriärmässigt ”look-a -like”? 

Det faktum att han känner tacksamhet för en klubb som kan rädda hans karriär gör att han står i beroendeställning till sportchefen. Inte bra men det är i alla fall ingen sportchef som gör skumma och juridiskt tveksamma affärer. Dåliga affärer ja verkligen, men knappast olagliga. Samtidigt kan man säga att en sportchef som gått all in och misslyckats så katastrofalt står i beroendeställning till den tränare. Misslyckas han får även sportchefen sparken.  IFK Norrköping 2024 är det här parets sista chans i svensk herrelitfotboll.

AA var gammal hårt arbetande forward. Inte för att han sprang så himla mycket men han hade bra, fruktad attityd. Och målsinne. Det behöver IFK:s spelartrupp. Vilka nu som är kvar? Jag tror IFK kommer dra på sig betydligt fler kort nästa säsong. Eller så är det de spelarna som borde varit tuffare som nu försvinner med Guld Glen? Den officiella statistiken för allsvenskan suger men jag gissar att IFK hamnade på ungefär samma plats i aggressivitettabellen som i poängdito.

Det är ett jätteminus med en tränare som misslyckats i två raka klubbar. Med utmärkta förutsättningar. IFK går inte att jämföra med Häcken eller OB:s alla pengar, tradition och krav.  Det finns en hel del likheter mellan ”Albani FC” och Kamraterna men Fyn-klubben (där jag som vanligt tillbringat en del av julhelgen) har dubbelt så stor budget. AA är inte het på tränarmarknaden men det var nog det bästa IFK kunde få med de ekonomiska ramar som man bestämt. För till skillnad ifrån de senaste fem, sex säsongerna finns det inga unga, värdefulla spelare kvar – förutsatt att Andra G. går till Lyngby för de fickpengar kontraktet stipulerar. Där finns inga nya stora inkomstkällor bara utgifter och en akademi som antingen är rent ut sagt dålig på att utveckla talanger numera eller som totalt missköts av Guld Glen. 

Det positiva för Andreas Alm är att han kommer till en klubb där de bästa spelarna stannar kvar- av åldersskäl. Nej de blir inte bättre men målvakt, balansspelare och den ende forwarden är + 30 och ska de lämna så är det för Sydostasien, typ. Det tror jag inte sker. Ortmark – mycket beror på hur Ortmark lyckas. Jag är övertygad om att han får ett så enormt förtroende som motsvarar hans talang.  Alm förstår det. Jag är övertygad om att IFK kommer spela med en trebackslinje, kommer spela mer cyniskt  och jag är säker på att A-lagstruppen blir i bättre harmoni. Hur man sedan gör för att fylla de tre, fyra hål som finns i startelvan är en annan fråga. 

Det kan också vara så att boken var en slags uppgörelse med en värld han inte längre trivs i. En nyckelroman. Att AA gick med på att låta sportchefen ta ut laget och matchtruppen för att sportchefen hade hållhakar på tränaren? För så var det i Odense, det går inte att blunda för. Där unga spelare värvades och speltid för att de tillhörde en viss agentfirma. Kanske är Andreas Alm helt enkelt trött på att vara fotbollstränaren Andrea Alm och IFK är en del av denna utfasning, ännu ett steg närmare det definitiva separationen mellan de två?

Men trots allt, jag tror på Anderas Alm!  i alla fall på människan Andreas Alm!

Det är något som inte stämmer med Andreas Alm. Ingen tillfällighet att jag använder samma synonymer som för anonyma alkoholister. Kanske är det fotbollstränaren som inte fungerar med människan eller tvärtom. Så jag listar vad jag tycker är plus och minus med IFK Norrköpings nye tränare och försöker dra någon slutsats. 

Största pluset är att han är en reflekterande människa som skrivit en roman om att vara elitfotbollstränare. En texten är säkert nyckeln till Andreas Alms inre. En medelålders man, klok, kärleksfull och med fotboll som passion. Men fångad i ett garn av agenter, föräldrar och sportchefer. I boken vinner AA, i verkligheten har karriären tagit en motsatt riktning. 

Att hans aktier som elittränare aldrig varit lägre är ett plus, i fall man som jag tror att han egentligen är en bra tränare. Han har misslyckats kapitalt i framförallt Häcken men att få sparken från Odense var värre. Varför före AIK-bossen Björn värvade honom till Odense är ett mysterium – ifall man inte tror på hans kapacitet (Häcken låg på nedflyttningsplats efter vårsäsongen). AA vet att ifall han inte lyckas i IFK så är det damlag eller utbildningschef på mellannivå i förbundet som gäller fram till pensionen. Ifall han ens vill vara kvar inom seniorfotbollen. Kanske kan han ta över damlandslaget? 

Det faktum att han känner tacksamhet för en klubb som kan rädda hans karriär gör att han står i beroendeställning till sportchefen. Inte bra men det är i alla fall ingen sportchef som gör skumma och lagvidriga affärer. Dåliga affärer ja verkligen, men knappast olagliga  

AA var gammal hårt arbetande forward. Inte för att han sprang så himla mycket men han hade bra, fruktad attityd. Och målsinne. Det behöver IFK:s spelartrupp. Vilka nu som är kvar? Jag tror IFK kommer dra på sig betydligt fler kort nästa säsong. Eller så är det de spelarna som borde varit tuffare som nu försvinner med Guld Glen? Den officiella statistiken för allsvenskan suger men jag gissar att IFK hamnade på ungefär samma plats i aggressivitettabellen som i poängdito.

Det är ett jätteminus med en tränare som misslyckats i två raka klubbar. Med utmärkta förutsättningar. IFK går inte att jämföra med Häcken eller OB:s alla pengar, tradition och krav.  Det finns en hel del likheter mellan ”Albani FC” och Kamraterna men Fyn-klubben (där jag som vanligt tillbringat en del av julhelgen) har dubbelt så stor budget. AA är inte het på tränarmarknaden men det var nog det bästa IFK kunde få med de ekonomiska ramar som man bestämt. För till skillnad ifrån de senaste fem, sex säsongerna finns det inga unga, värdefulla spelare kvar – förutsatt att Anor G. går till Lyngby för de fickpengar kontraktet stipulerar. Där finns inga nya stora inkomstkällor bara utgifter och en akademi som antingen är rent ut sagt dålig på att utveckla talanger numera eller som totalt missköts av Guld Glen. 

Det positiva för Andreas Alm är att han kommer till en klubb där de bästa spelarna stannar kvar- av åldersskäl. Nej de blir inte bättre men målvakt, balansspelare och den ende forwarden är + 30 och ska de lämna så är det för Sydostasien, typ. Det tror jag inte sker. Ortmark – mycket händer på hur Ortmark lyckas. Jag är övertygad om att han får ett så enormt förtroende som motsvarar hans talang.  Jag är övertygad om att IFK kommer spela med en trebackslinje, kommer spela mer cyniskt  och jag är säker på att A-lagstruppen blir i bättre harmoni. Hur man sedan gör för att fylla de tre, fyra hål som finns i startelvan är en annan fråga. 

Jag tror på Anderas Alm!