Andreas Alms egen bengal

Hela Fotbollssverige är emot att det kastas in föremål på planen. Alla! Ja, utom en. 

När Andreas Alm, efter att Djurgården-IFK Norrköping stoppats en halvtimme, på presskonferensen efteråt får frågan om vad han syns om händelsen så fördömer han den inte. Han tar inte avstånd från att kasta in bengaler på planen utan konstaterar enbart att det är olagligt. 

Varför? 

Varför fördömer han inte direkt det faktum att några tiotal eller hundratal personer av de miljoner som är en del av svensk fotboll (på gott och ont) beter sig som idioter, förstör festen, fotbollen och orsakar enorma problem?  

Till viss del kan det säkert förklaras av den närmast sjukliga arrogans Alm tvångsmässigt visar journalister. Att han i princip aldrig kan ge ett kort, normalt svar utan det blir alltid en motfråga eller ett så meningslöst svar, eller konstaterande, att det uppfattas som ”God dag Yxskaft”.

Varför? 

Varför journalisten frågar är för att det är viktigt att IFK Norrköpings ledare och spelare markerar mot hat, våld och ”fotbollsförstörande”. Varför Alm vägrar och tycker det är viktigt att först markera sin neutralitet, eller nihilism, i frågan är extremt uppseendeväckande. Att han först därefter tar avstånd, kortfattat, har inte med saken att göra. Andreas Alm väljer att i första hand inte ta ställning.  Som om han inte trodde att allt han säger är ett slags svar, även en teoretiskt neutral åsikt, eller konstaterande är ett svar. Antingen är du för, eller emot, att det kastas in bengaler på planen.  

Andreas Alm verkar inte förstå att han där på podiet är en officiell representant för klubben – att han har både lön och ett anställningsavtal som förutsätter att han delar klubbens värdegrund. Något han i det ögonblicket han säger ”det är olagligt” trotsar. 

Men även Alms arrogans borde ha gränser – i vardagen är han säkert en normalt funtad människa. Hans bok (även om han kanske inte skrivit den själv) ger intryck av en omdömes full och väldigt inkännande fotbollsindivid.     

Så varför? 

Jag ser två möjliga förklaringar, förutom det tvångsmässiga föraktet mot journalister. Båda utgår ifrån att han vet att han är på väg att förlora jobbet. 

Antingen för att han visste att det var sista gången han satt på det där podiet på Tele2 och därför ville markera vad han tyckte var allra viktigast (det vill säga inte inkastade bengaler utan Andreas Alms känslor). Eller att han vill alliera sig med de små grupperingar och få vuxna människor som utgör landets ultrasgrupperingar. Att han som privatperson kanske tycker det är rätt att leva ut sitt hat och besvikelser och att han i sin sista match som elittränare i fotboll gärna hade markerat det – så alla, precis alla, förstod Andreas Alms ensamhet och frustration. Han hade velat kasta in en symbolisk bengal på planen, från bänken. 

Jag läser också i NT att ”klubben är stärkt”, att de förändringar som gjordes i sommar betyder att IFK Norrköping gör en bättre säsong 2025 än 2024. Jag minns att fotbollsjournalisterna på NT skrev exakt samma saker för exakt ett år sedan. Det ingår i deras jobb att skriva sånt precis som det ingår i jobbet att ställa ledande frågor.  

Det borde inte behövas men nu är tillståndet i svensk, och skandinavisk, elitfotboll nu som det är. Vi har behov av snabba effektiva lösningar, behov av bra svar alla fattar innebörden av – vi har inte behov av Andreas Alm!