Allsvenskans bästa (och sämsta) tränare 2020

Vi utgår inte ifrån hur de herrallsvenska lagen hamnade eller hur många poäng de tog. Vi utgår ifrån förutsättningarna d v s spelarmaterial, inflytande över köp och sälj, taktik, spelarnas lojalitet, pedagogik samt modet att göra taktiska förändringar för att optimera laget. Men en genial matchcoach kan vara en medioker tränare och än sämre pedagog. Eller så kan man vara alltsammans på en gång, det vill säga före detta  manager…

1. Amir Azrafshan ÖFK – Överlägset bäst. och så okänd att han får en länk. ÖFK gick från 7 poäng första 7 till 26 på de nästkommande 17 ( ifall man räknar bort tidiga uddamålsförluster på hemmaplan mot seriens två bästa bortalag). Åstadkom detta med en helt anonym trupp, under konkurshot. Ingen revolutionär men uppenbarligen en genial fotbollstränare som arbetar med små medel och utan stora gester. När uppdraget var fixat spelade man av säsongen. Annars hade man hamnat bredvid Mjällby. 
2. Markus Lantz Klubblös – Fick ut maximalt av en talanglös bunt blekingebor. Och spelarna älskade honom. Visade det genom att spela till målsnöret – olikt de flesta storklubbar vars anställda bara inte var intresserade av att lira för ära, tränare och klubb. 
3. Jocke Persson Varberg – Lurig, egensinnig och det närmaste en svensk Mou i kan komma, i det positiva perspektivet. Efter Olof förstås. 
4. Hasse Eklund FFF – Mitt intryck är att han är en medioker tränare som fick ut 110 procent poängutdelning av den truppen.  
5. Olof Mellberg  Klubblös – Se ”Jocke”, fast med mer svårtyglat temperament och nästan lite självdestruktiv. Spännande taktik- och spelarutveckling. Experimentell, hänsynslös. Klart mest otacksamma uppgiften jämte Norlings. Alla nyckelspelarna långtidsskadade, en förfärlig inledning. Mot Mellberg talar hans psyke och en del felvärvningar på hösten av gamla spelare som Eric Figuroa och Mikoli. Och Gero? Plussen är många. HIF spelade efter juni en underhållande offensiv fotboll. Han ändrade taktik och flyttade om spelare på ett väldigt effektivt sätt: Rasmus Jönsson blev passningsnav långt från målet och Josef Ceesay vild, löpglad forwardshanne. Mellberg har troligtvis högst potential av nuvarande svenska tränare. 
6. Henrik Rydström Klubblös – Janne, Jens och Henrik. Ser få olikheter fast han med avklippta kortbyxor har även en mer självanalytisk, reflekterande, intellektuell passningsväg. Vilket kanske kan lyfta en annars rätt isolerad, logistiskt begränsad fossilbilskarantän. Det sämsta karriärsval han kan göra är att stanna i Kalmar.  Men det är kanske bäst för familjen. På kort sikt. Se även texten om hans omedelbara framtid.
7. Axel Kjell ÖSK – Små resurser, stabilt resultat. Borde bli DIF-tränare med den DNA. 
8. Jimmy Thelin Elfsborg – En tränare vars lag inte vinner på nio matcher, med det materialet, övertygar inte mig om sin förträfflighet. Känns, på gott och ont, väldigt ”Jörgen Lennartsson-ig”! 
9. Rikard Norling Klubblös – Mobbad av sin chef. Utan tvekan topp 5 i landet. Mycket ogjort. Är fortfarande landets klart mest talangfulle tränare.

10. Roland Nilsson ? – Gjorde det utmärkt i Blåvitt. Under kort tid. Kanske är bottenlag Rolles egentliga grej. Topplag och talangutveckling var det definitivt inte. En tränarmässig motsvarighet till riskkapitalisterna?

11.Bartosz Grzelak ? – AIK köpte ett helt nytt, svindyrt lag åt Bartosz, för en blandning av tvättade knarkpengar och Covid-ersättning. Laget visade hur stark klubbkänslan (och förtroendet för tränaren) egentligen är genom att jogga in i mål. Bartosz gjorde jobbet men det säger inget om hans verkliga kvalitéer.

12. Poya Ashbagi  På tillfällig förbundsersättning – Otacksam roll, plus otur, ledde till entledigande. Tror han kan bli bäste U21-ledaren sedan Söderberg men lär lämna efter första, initiala framgångarna.

13. Stefan Billborn Hammarby – Tror han är en klok, tänkande duktig tränarmarionett, helt i händerna på okunniga ledare/ ägare. I en bedömning utifrån kvalité, och inte säsong, så är Stefan topp 5 i landet. Det är så typisk klubbens självdestruktiva drag att när man äntligen får fram en egen talang så utnyttjar man honom hänsynslöst. Och kommer säkert dumpa honom för ett stort ”namn”. 

14. Anders Ahl Häcken – Med den truppen och makten är poängskörden närmat en katastrof.  Under Sonnys år har Häcken varit en rik storklubb som ständigt underpresterat. Bättring nu? 

15. JDT MFF – Se separat text. 

16. Ian Burchill ? – Skrev redan i debuten om hans problem och de blev inte mindre med åren. Ofattbart att han kom på Potters rekommendation, tycker jag.  Har nog inte dissat en tränare så mycket men det var befogat. Dock. Otacksam roll.

17. Jens Klubblös – Se separat text. 

18. Nanne Bergstrand  Klubblös – Borde pensionerat sig förra säsongen. Att Kalmar klarade sig kvar är ett av fotbollsvärldens stora mysterier år 2020. Lite långsökt att misstänka en spelskandal men borde rent principiellt bli en förundersökning. Primitiv, cynisk fotboll. Hans hat, förakt mot Henrik R. känns bittert och tragiskt. 

19. Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöv DIF – Tror inte det dyra, katastrofala värvningarna var deras fel. Kanske inte heller den ofta okunniga matchningen av målvakter. Och Europaresans aningslöshet var närmast ett skämt. Under rätt omständigheter hade det här varit året DIF kunnat börja utmana MFF som den andra storklubben. Istället blev det tvärtom. Nu får man börja om från början, igen. Troligtvis är de båda tränarnas skadeansvar begränsat. Känns som om felet med DIF är ”Super-Bosse: Djurgårdens guldkalv”, allsvenskans mest Trumplike ledare.  

Olof Mellberg Klart mest otacksamma uppgiften jämnsides med Norling. Alla nyckelspealrna långtidsskadade, en förfärlig inledning. Mot Mellberg talar hans psyke och en del felvärvningar på hösten av gamla spelare Som Eric Figuroa och Mikoli. Plusen är många. HIF spelade efter juni en underhållande offensiv fotboll. Han ändrade taktik och flyttade om spelare på et väldigt effektivt sätt: Rasmus Jönsson blev passningsnav långt från målet och Josef Ceesay löpglad forward. 

Listar allsvenskans tränare utifrån förutsättningar och utfall. Det vill säga inte så mycket resultat (att vinna) som prestation (att infria krav och målsättningar). I den tabellen hamnar – den nyligen till bäste tränaren utsedde – Jon Dahl Tomasson på nedflyttningsplats.