När det enkla blir äckligt svårt

Straff ska vara en fördel. Det blir ofta tvärtom. De tror sig ha fått en fördel men i lagsportens enda isolerade ögonblick av ensamhet, ackompanjerad av skrämmande stillhet och tystnad, förvandlas straffen till nackdel.

I takt med att VAR utdömer fler straffar och att matcherna blir jämnare och mer betydelsefulla tenderar straffar att istället straffa laget som tilldels dessa. Rättvisan blir till orätt. Inte enbart vid matchtillfället utan är det tillräckligt betydelsefullt skapar misstaget en liten post-traumatisk stress-situation. Som förföljer spelaren, genom hela livet. Så fort hjärnan igenkänner situationen sköljer obehaget och ångesten över en.

Jag är själv besatt av straffar. Älskar det. Här ett par spännande exempel från helgen.

88:e minuten. Krisande Brøndby leder sensationellt i Parken med 1-0 då FCK får en straff. Uppenbarligen är slovenske mittbacken Denis Vavro utsedd till straffskytt eftersom f d elfsborgaren Viktor Claesson missat tidigare under säsongen. Vavro som för fyra år sedan såldes för 100 miljoner till Lazio är nu tillbaka. Han lär skjuta hårdast i laget. Hans ansats, hans blick, hans höfter och hans fotisättning – allt tyder att han ska skjuta lågt med en bredsida på målvaktens vänstra sida. Dit kastar sig, ja snarare lägger sig, unge BIF-keepern Mads Hermansen. Dit rullar bollen. Ungefär en meter ifrån där han stod i tillslagsögonblicket.

Trodde Vavro att han var smart? Att en ung målvakt skulle tänka att allt pekar på att han ska skjuta här och då chansar jag på att han inte skjuter här? Vavro måste ha tänkt så. Har svårt att släppa tanken på Vavro som annat än en ovanligt storväxt idiot.

Jumbo Lyngby är på väg att göra en sensationell comeback. Efter att inte vunnit en enda match förrän i 18:e omgången. Mot jumbon Ålborg. Nu är det dags igen, på bortaplan. Det är 0-0 till 77:e minuten då f d elfsborgaren Oscar Hiljenmarks lag får en feldömd straff. Trots VAR. Sosa känner sig smart, han löper an, stannar, tar ett hoppsa-steg och chippar bollen rakt fram, upp i nätaket. För att sedan falla ned på knä, rikta händerna mot himlen och tacka Gud.

Ifall VAR-domarna nu gjorde jobbet så skulle de naturligtvis kolla hoppsa-steget. Som straffläggare får du inte ta ett steg bakåt och det är precis vad Sosa gör – tar mig 10 sekunder att konstatera det. Ska bli varning och ny straff (eller frispark till målvakten,  är lite osäker här.) Men VAR-domarna är säkra och struntar i det uppenbara regelbrottet. Kanske Gud vet varför? Som målvakt hade jag älskat att se en spelare som medvetet förnedrat en målvakt tvingas slå en straff på nytt. DÅ hade oddsen varit på Lyngbys sida.  De förlorar matchen men har fortfarande chansen, trots att de åter är sist.  

Sjunde och avgörande matchen mellan försvarande mästarna GSW på bortaplan mot Sacramento Kings. De vita sätter många treor men tar färre returer. Något ovanligt är att GSW, alltid bland de bästa att skjuta straffar, missar. Redan i första halvlek. Till och med Steph Curry missar två raka. Jag tar det som ett gott omen, att GSW är på väg ut.

De ligger under i halvtid men tar sedan 13 offensiva returer på 8 minuter i tredje. Världsrekord, knattebasketlikt. Ska inte kunna ske på den här nivån. Många av dessa resulterar i straffkast, som de missar. Men Kings missar än mer och treorna studsar ring ut nu. 13 spelare skjuter straffar, bara Kevin Huerter sätter sina, båda. GSW skjuter 63%. Kings 59%. I grundspelet var siffrorna 81 rep. 79 %. Kings skottprocent 37/25/59 är den sämsta på hela säsongen, när det gällde som mest.

Lika märklig är nattens första möte mellan Celtics och 76:ers, i Boston. Vinnaren kommer garanterat möta GSW eller Denver i finalen eftersom den andra semin i East spelas mellan Knicks och Heat. Philadelfia är utan stjärnan Joel Embiid. Det är därför de förlorar returtagningen stort. Men de förlorar även de flesta andra kategorier utan steals 10-4 och turnovers 6-16. Celtic skjuter 58 %, makalöst i en tuff slutspelsmatch men 76:ers skjuter 50 procent, fler treor och har två steals sista 32 sekunderna som gör att de vinner 199-115. Phil Read, en kort, ung reservcenter som sällan får mer än några enstaka minuter i var match sätter 4 straffkast av 4 sista skälvande 50 sekunderna. Hans straffkastprocent de tre säsonger han spelet är 50, 43, 74 %.

I de här klubbarna finns också en straffkastkultur. Celtics har varit bäst i NBA i decennier. 76:ers var bäst i säsongens grundspel med 83,5 % – mycket tack vare att Joel Embiid sköt nästflest av alla i ligan och satte 86 %. Men när det är en del av klubbkulturen att träna straffar blir man också bra – när det gäller.  

Jag tänker på att Isak Kiese Thelin säkert kommer skjuta Malmö FF:s nästa straff och troligtvis missa den. Oavsett hur stark tro IKT än har på Gud. Den han tog i premiären var riktigt dålig, trots att den letade sig i mål bakom en målvakt som agerade mycket orutinerat. Det finns åtminstone en betydligt bättre straffskytt i Malmö FF, i AC. Stefan Vecchia har hög straffprocent och när Henrik Rydström tränade Sirius var de bäst i allsvenskan på straffar. När Vecchia snodde en straff och satte den bytte han ut Vecchia. Men hellre IKT än Ali – denne vill säkert göra straffmål men han kommer garanterat försöka chippa!   

I augusti 2020 skrev jag en allsvensk kortessä om ”Den svenska strafflagen”! Läs här!

Vad gäller årets NBA-basket har det varit väldigt märkliga resultat, och rekordartat, på alla tänkbara sätt. Och det bara fortsätter!